Zenits växtfärger

Alkanna

Alkanna (spanska alcana, italienska alcana, alchenna; av arabiska al-hinâ) Alkanna tinctoria, är en upp till 30 cm hög, flerårig ört. Bladen är mattgröna, avlånga och smala, hela örten är strävt luden. Alkanna blommar i juli till augusti med små, trattformiga blåröda blommor. Roten utgörs av en kraftig pålrot med rödlila rotbark. Alkanna förekommer vild i olika delar av Europa, exempelvis i södra England. Växten odlas som färgväxt bland annat i Ungern. Namnet alkanna används inom växtfärgning även för ett flertal olika, besläktade såväl som icke besläktade, växter vars rot ger lila och mörkröda färger.

Bresilja

Bresilja (Caesalpinia echinata) art inom Bresiljesläktet i familjen ärtväxter och förekommer naturligt i Brasilien. Synonyma svenska namn är röd bresilja, bresilja, drottningträ, fernambok, fernambuk, färnbock, pernambuco och limaträ. Ur träet kan utvinnas färgämnet brasilin, som vid oxidation ger röd eller brun färg och används för färgning av bland annat textilier. Från 1500-talet och framåt importerades stora mängder av bresiljeträ till Europa, och den handeln var så viktig att arten bresilja fick ge namn åt landet Brasilien. Bresiljeträets viktigaste användningsområde har varit textilfärgning men det ha också använts för tillverkning av pigment (färglack) för målarfärg, marknadsfört under många namn bland annat berlinerrött. Pigmentets färg varierade mellan brunrött och mörkt blårött. Liksom de flesta andra naturliga färglacker har bresiljepigment dålig hållbarhet och används inte längre inom måleriet. På 1700-talet fanns i Stockholm rasphus där arbetslösa män sattes att finfördela veden för textilfärgning och år 1874 fanns i Sverige fem bresiljekvarnar för finfördelning av veden. Av bresilja tillverkas också stråkar.

Gulspån

Gulspån är kärnved av ett träd. Den bästa gulspånen kommer från Kuba och därför kallas veden ibland även Kubaträd. Den förekommer huggen eller raspad i handeln.

Kochenille

Koschenillsköldlus (Dactylopius coccus) är en insekt som odlas för att tillverka färgämnet koschenill, även kallat karmin. Färgämnet fick redan under 1500-talet stor kommersiell betydelse och spanjorerna hade skaffat sig monopol på handeln. I merkantilismens tidevarv skulle Carl von Linné försöka uppföda koschenillöss i Sverige. 1755 kom en försändelse från Surinam – avsändaren var hans ”lärjunge” Daniel Rolander – i vilken bland annat några koschenillkaktusar fanns med. Exemplaren var fulla av löss. Olyckligtvis var inte Linné hemma vid leveransen. När hans trädgårdsmästare såg de många insekterna sköljde han omsorgsfullt bort dem. Linné berättar själv att han fick en svår migrän när han fått klart för sig vad som hade hänt och sedan avskedade han trädgårdsmästaren. Odling av koschenillsköldlöss var vanligare innan syntetiska färgämnen introducerades, men har på grund av ökad skepsis mot syntetiskt framställda produkter nu fått en renässans. För odlingen används kochenillkaktusar (Nopalea) och opuntior (Opuntia). Det röda färgämne som utvinns ur koschenillsköldlöss kan användas som livsmedelstillsats och har då har E-numret E120.

Krapp

Krapp (Rubia tinctoria) är en färgväxt vars rötter ger röd färg. Färgämnet som utvinns, krapprött, kan även användas för att framställa pigmentet krapplack. Krapp användes som färgväxt redan omkring 3000 f. Kr. i Indien och har odlats som sådan i stor skala i Mellanöstern. Krapp av varierande arter hörde också till de växter korsfararna slog sig på att odla i sina riken i Syrien-Palestina på 1100-1200-talen, vanligen genom att infödda brukade jorden mot en fjärdedel eller tredjedel av skörden till den europeiske godsägaren, vilket var bra villkor jämfört med vad landsmän ibland erbjöd.

Valnötsskal

Botaniskt namn: Juglans regia L. Engelskt namn: Walnut/Persian Walnut/English Walnut. Färg Brun. Valnöt innehåller det bruna färgämnet juglone. Valnötssklalet som används för växtfärgning är inte det bruna skalet som finns kring själva nöten, utan det gröna höljet som omger hela nöten när den hänger i trädet.